min man och jag är särbos, så har det alltid sett ut för oss så vi vet inget annat. vår plan för framtiden är att bli sambos och att vi ska förverkliga en hel massa olika idéer och projekt vi går och klurar på – mer om det framöver.
men, som sagt, nu är vi särbos och min man har skapat en fantastisk plats utanför ett av köksfönstren där han bor. det finns sedan tidigare en hundbur där, det är alltså hundnät i en rektangel som är öppen upptill, där har han fäst stora grenar som blåst av från björkar och därifrån hänger ett flertal olika fågelmatare och det är ett välbesökt ställe.
jag stog där en god stund igår och njöt av att ha fågellivet så nära att om inte fönstret var mellan oss hade jag kunnat sträcka ut handen och nudda fåglarna, om de inte skulle flyga iväg allstå.
den här söta blåmesen är fotad med mobilkameran från insidan fönstret
de fåglar som jag såg vid matstationen igår var:
- Blåmes
- Talgoxe
- Nötväcka
- Talltita
- Nötskrika
- Domherrar av båda könen
har ni hört historien om varför blåmesen är blå på huvudet? den korta versionen på den historien är att den tyckte att himlen var så otroligt vacker att den flög högre och högre upp, när den väl kom tillbaka ner till jorden visade det sej att himlen skänkt sin färg till den – hur vackert är inte det?
hoppas jag kunnat inspirera dej att ta en extra titt på fågellivet omkring dej och bor du så att du har möjlighet att mata de små liven så bara gör’t!
levnadskonst.com 
Lämna en kommentar