levnadskonst.com

vi samexisterar med en katt i det här hushållet. vissa människor identifierar sej som hundmänniskor, kattmänniskor, hästmänniskor osv. jag nöjer mej med att vara en människa och låter katten vara en katt, jag tycker att all tänkbar ihopblandning av våra identiteter bör undvikas.

hon är en sann karaktär katten. hon vill vara nära, men apselut inte i famnen. hon kommer bara om jag halvskriker hennes namn följt av ‘kissekatten’ med en jättelöjlig röst och nått som skulle kunna liknas med en stockholmsdialekt.

hon dricker helst vatten ur kranen.

hon gömmer sej bakom dörrar och liknande och hoppar fram och kastar sej runt våra fotleder när vi går förbi och åker med några steg så det gäller att gå sakta och invänta att hon släpper taget.

hon lyfter ur mina penslar ur vattenglaset och lapar girigt i sej färgvattnet om jag råkar lämna det framme obevakat.

hon sätter sej ofta på fönsterbrädet bredvid köksbordet när vi äter och fikar nått och väl där sitter hon och suckar högt och ljudligt. gång på gång. om man dristar sej till att fråga om hon är uttråkad ser hon så kattkränkt ut att det är rent av hjärtskärande.

vi har bott med katten i 7 år och katten är även den 7 år vilket i kattår blir ca 45 år. 45 år! det är ju jättemånga kattår!

hon är otroligt trött det lilla livet, eller det verkar katter vara över lag. hon sover både här och där, men hon har ett favoritställe och när hon ligger där tänker jag på en bröddeg som ligger på jäsning i en brödform.

sötnöten